Ordens Historia

Tidigare ordenssällskap

Namnet Tempel Riddare Orden är lånat från den medeltida riddareorden Tempelherreorden (lat. Pauperes commilitones templique Salomonis, Den Militära och Religiösa Orden av Jerusalems Tempels Fattiga Riddare), som grundades 1118 av Hugo av Payens och Gottfrid av S:t Omar tillsammans med sex andra riddare. Avsikten var att skydda de pilgrimer, som under korstågen reste till Jerusalem och som då ofta överfölls av banditer.

Den nya orden fick påvlig bekräftelse under kyrkomötet i Troyes år 1128 och dess regler skrevs av mystikern Bernhard av Clairvaux.

Inför Patriarken av Jerusalem avlade riddarna de vanliga munklöftena om lydnad, fattigdom och kyskhet, och lovade dessutom att i Guds namn strida för pilgrimerna och de heliga platserna i Palestina. Namnet Tempelherreorden syftade på ordens ursprungliga högkvarter i en del av det kungliga palatset i Jerusalem, vilket gränsade till Al’Aqsa-moskén, belägen på den plats där enligt traditionen Salomos Tempel legat.

När korsfararna förlorade det Heliga Landet 1291 flyttades ordens högkvarter till Cypern.

Med tiden blev orden oerhört rik och skaffade sig också stor politisk makt, vilket sågs med oblida ögon av både världsliga och andliga makthavare. Den franske kungen Filip den sköne ville för egen del komma åt ordens rikedomar och sedan han lyckats arrangera påvevalet efter Bonifacius så att hans egen kandidat, Clemens V, blev vald lät han 1307 arrestera alla Tempelherrar i Frankrike och fick också alla andra länder, utom Portugal, att följa efter. Bland de arresterade fanns också orden stormästare Jacques de Molay och han, och de andra tempelherrarna avtvingades under tortyr ”bekännelser” om ordens påstådda brott.

Många av tempelherrarna avrättades också genom att brännas på bål. Den siste att brännas (stekas över sakta eld) var just stormästaren Jacques de Molay. När han besteg bålet tog han tillbaka alla bekännelser han tidigare gjort, bedyrade ordens oskuld och instämde kung Filip den sköne och påven Clemens V att inom ett år stå till svars inför Guds domstol. Innan året var till ända hade både Filip den sköne och Clemens V dött.

Det nuvarande brödraskapet

Den nuvarande Tempel Riddare Orden gör inte anspråk på att vara en historisk fortsättning av den medeltida Tempelherreorden, men har upptagit dess namn, och vissa av dess yttre attribut, samt håller den högt i ära.

Tempel Riddare Orden i sin nuvarande form har sitt ursprung i USA. 1840 startade sex hantverkare i Baltimore det, som skulle bli en enorm nykterhetsväckelse, och som fick namnet Washingtonrörelsen. Denna rörelse, som lyfte hundratusentals människor ur dryckenskapen var mycket löst organiserad. Detta ledde till att en mer ordnad form efterfrågades och denna uppnåddes genom att man 1842 instiftade ett ordenssällskap med namnet The Order of Sons of Temperance (Orden Nykterhetens Söner).

Denna tog som sitt motto Kärlek, Renhet och Trohet och som sitt märke antog den en liksidig triangel. Ganska snart uppstod inom Sons of Temperance en strävan efter ännu mer utvecklade ordensformer med grader som svarade mot ordens motto. 

Ett arbete i den riktningen inleddes på våren 1845 och ledde fram till att först en särskild förening, Marshall Temperance Fraternity (Marshall Nykterhetsbrödraskap) bildades. Senare ändrades namnet till Marshall Temple of Honor, No 1, och den 5 december 1845 installerades de första ämbetsmännen i detta Tempel. Denna dag räknas sedan dess som Tempel Riddare Ordens instiftandedag.

Till en början stod Tempel Riddare Orden endast öppen för medlemmar av Sons of Temperance, men vid ett årsmöte i Cincinnati 1849 beslutades att Orden skulle vara en självständig organisation utan något samband med moderorden. År 1851 infördes tre nya grader i Orden, och därmed arbetade Templen i de grader, som fortfarande gäller. Ordens verksamhet i USA avtog så småningom och upphörde någon gång under, eller strax efter 2:a världskriget.

Tempel Riddare Orden i Norden

Till Sverige – och därmed till Norden – infördes Tempel Riddare Orden av ingenjör Emil O Johansson. Han hade blivit medlem av Orden i USA och då han i maj 1887 återvände till Sverige, och sin hemstad Gränna, hade han sett till att han fått fullmakt från ordensledningen i USA att försöka bilda ett Tempel i Sverige. Det första svenska Templet, Alpha, Nr 1, instiftades den 26 oktober samma år i IOGT-logen Tre Liljors lokal i Gränna. Från Gränna spred sig Orden till det närliggande Jönköping, men också till Sundsvall och Härnösand.

Det frö, som såddes i Gränna, har sedan vuxit till ett träd med grenar över hela Norden.

Orden infördes sålunda i Danmark 1904, Norge 1922, Färöarna 1933, Island 1949 och Finland 1952.

Vid årsmöte med Ordens högsta beslutande organ, Supreme Council, i USA 1938 beslutades att erbjuda den skandinaviska ordensgrenen att överta den högsta ordensledningen. Vid detta tillfälle hade Orden några hundratal medlemmar i USA medan den nordiska grenen räknade sina medlemmar i tusental, mycket beroende på att Ordens store nydanare, Oscar Eklund, lyft ordensarbetet i Norden till en innehållsmässig nivå, som man aldrig upplevt i USA.

Oscar Eklund blev därmed Ordens högste ämbetsman, Supreme Templar (senare Supreme Grand Master) eller som det nu heter Högste Stor Mästare. 

Utvecklingen av Ordens verksamhet i Norden har i stort sett varit lyckosam och Ordens läror har visat sig vara ägnade att väcka intresse hos många män, som söker efter högre etiska normer för sin livsföring.